Frihet! Frågar du motorcyklister vad som är så fantastiskt med motorcykelåkning så är det oftast det svar du får. Jag har länge funderat och varit sugen på att ta mc-kort så jag har kollat lite på hur man går tillväga och tänkt att nu ska det göras. Först måste man ansöka om körkortstillstånd. När man sen ska övningsköra behöver man en godkänd handledare. Ska man köra privat istället för på bilskola behöver man en motorcykel att övningsköra med. Man behöver givetvis även lära sig alla regler. Handledaren ska ha uppsikt på körningen genom att åka med eller köra motorcykel efter.
Motorcykelbehörighet på köpet
Lite avundsjuk är jag på min mamma, när hon tog sitt B-körkort fick hon motorcykelbehörighet på köpet. Hon har aldrig kört motorcykel tidigare så döm om min förvåning när jag en dag mötte henne körandes på en motorcykel. När hon stannade skällde jag som en galning på henne för att hon körde utan körkort tills hon fick en syl i vädret och talade om att hon faktiskt hade behörighet. Därav min lilla avundsjuka när jag nu står inför arbetet med att fixa mitt mc-kort. Man ska läsa två kurser också, riskettan och risktvåan, som är obligatoriska för att få ta kortet. Sen kommer det givetvis ett teoriprov som är det jag gruvar mig allra mest för.
Uppkörningen oroar mig inte
Jag är inte så nervös inför uppkörningen ändå. Har jag väl tagit mig igenom teoriprovet och övningskört tillräckligt så ska det nog inte vara nåt problem. Så tänker jag iaf nu på förhand. När det kommer till den dagen det då det är dags så betvivlar jag att jag kommer känna mig lika lugn eller sova gott i säng eller bäddsoffa, torde gå igenom olika körningar i huvudet hela natten. När jag sen har mitt körkort så ser jag framför mig hur jag åker på motorcykelturer i häftiga landskap med min man med tältet i packväskan och fina rastplatser med gott fika och god mat. Givetvis föreställer jag mig strålande sol och fina vägar och bekymmersfria dagar. Inga stora krav alls!