En motorcykelmotor kan skapa en enorm mängd ström som skall vanligtvis levereras till hjulen på fordonet på ett kontrollerbart sätt. Motorcykelns kraftöverföring, även kallad för transmission, levererar ström till bakhjulet genom en serie av komponenter, som kugghjulssatsen, kopplingen och drivsystemet.
Växeln
Växel, även kallad för “Gear Set” på engelska, är en uppsättning av kugghjul som gör det möjligt för motorcyklisten att accelerera från stillastående till högsta hastighet. Kraftöverföring på motorcykel har typiskt fyra till sex växlar, även om små mopeder kan ha så få växlar som två. Kugghjulen är engagerade genom att flytta en hävarm, som sätter skiftande gafflar i rörelse i transmissionen.
Koppling
En koppling har i uppdrag att inkoppla och urkoppla kraft från motorns vevaxel till transmissionen. Utan koppling finns det endast ett sätt att stoppa hjulen från att vrida sig. Lösning
en är att helt enkelt att stänga av motorn – en opraktisk lösning för alla typer av motorfordon. Kopplingen är en serie av fjäderbelastade plattor som vid sammantryckning, ansluter transmissionen till vevaxeln. För att förklara hur växeln fungerar i en motorcykel tar vi Johan, en erfaren motorcyklist, som exempel. När den riktiga karlen, som tidigare nämnt är en erfaren motorcyklist, vill växla använder han kopplingen för att koppla ur transmissionen från vevaxeln. Efter det att Johan har valt den nya växeln, använder han kopplingen för att återupprätta anslutningen.
Friktionsmotor
Friktionsmotorn är en annan typ av transmission som kan finnas i vissa motorcyklar. En friktionsmotor är en typ av kontinuerlig och växlande transmission, i vilken variationen i utväxlingsförhållanden uppstår och kopplas till motorn, vilket leder till att en skiva roterar över ytan av en andra skiva som är ansluten till det bakre hjulet. Genom att variera radien hos kontaktpunkten mellan de två skivytorna, kan olika växlar uppnås. Variator har en lång historia av användning i motorfordon, med varierande friktionstransmission förekommande i gammaldags motorcykel i början av 1900-talet.
En drivrem är ett alternativ till kedjetransmissioner. Tidiga motorcyklar använde ofta läderbälten, som skulle kunna spännas för att ge dragkraft med hjälp av en fjäderbelastad remskiva och handspak. Problemet var att läderbälten ofta halkade, särskilt i vått väder, så de övergavs för andra material och komponenter. På 1980-talet hade framsteg inom materialtillverkning gjort bälten lönsamt igen. Dagens bälten är tillverkade av kuggförsedda gummi och fungerar mycket på samma sätt som metallkedjor. Till skillnad från metallkedjor kräver läderbälten inte någon typ av smörjning eller lösningsmedel.